Startsida           Konakta oss           Om oss

Abebe Bikilas officiella hemsida.

Filmklipp om Abebe Bikilia:

1960 - OS-guld i Rom

1964 - OS-guld i Tokyo

En hyllning till Abebe Bikilia

Abebe Bikila - Imagens inéditas

Abebe Bikila, född 7 augusti 1932, död 25 oktober 1973, var en etiopisk friidrottare (maratonlöpare). Han och Waldemar Cierpinski är de enda som vunnit två OS-guld i maratonloppet.

Bikila chockade friidrottsvärlden när han vann OS-guld i Rom 1960. Ingen tog honom på allvar i inledningen av loppet då han sprang barfota. Hans segertid på 2 tim, 15 min, 16 sek var nytt världsrekord i maraton. Fyra år senare försvarade Bikila guldet i Tokyo, denna gång med skor. Han deltog också i OS 1968 men tvingades bryta loppet på grund av skada.

1969 skadades Bikila svårt i en bilolycka och blev delvis förlamad. Efter en tids sjukdom avled Bikila, bara 41 år gammal, 1973. Han är en av de största legenderna i friidrottshistorien och nationalarenan i huvudstaden Addis Abeba är uppkallad efter honom.

Bikilas OS-guld 1960 var det första i friidrott som togs av ett självständigt afrikanskt land.

Källa: Wikipedia.

Onni Niskanen berättar om maratonsegraren i Rom:

Hur man tränar olympiasegrare.

Abebe Bikila, den etiopiske soldaten vid kejserliga livgardet som vann XVII Olympiadens maratonlopp ställde enligt mångas mening till med den största sensationen under Rom-olympiaden. Otippad - utom från min egen del - gjorde han ett lopp som kom de flesta att häpna och klev från etiopiska småtävlingar direkt in i världseliten. Inte nog med att han raderade ut Emil Zatopeks olympiska rekord från Helsingfors med 8,47 minuter utan även ryssen Popovs "fantomtid" från EM i Stockholm - 2.15,17,0 - raderades ut av den otroligt fint löpande Abebe.

Om det hade behövts så kunde Bikila ha pressat tiden ytterligare. Den verkliga spurten satte han in först någon km från mål när han passerade Obelisken av Axum - en italiensk krigstrofe´ som under ofantligt besvär transporterats från Etiopien under italienska ockupationen.

Hade inte ett litet missförstånd ruckat på ritningarna skulle rekordtiden med all säkerhet fått ytterligare en knuff nedåt. Före loppet hade jag mycket noga präntat in hos mina två deltagare - Abebe Bikila och Abebe Wakjira - de fem - sex bästas startnummer. Detta för att de skulle känna till de stora "kanonerna" under loppets gång. Det var på Popov, Rhadi, O´Gorman, Magee, Vorobiev m.fl. vilka jag räknade med skulle finnas i täten under loppets gång. Deras startnummer kunde mina pojkar utantill efter mångfaldigt repeterande. Nu visade det sig inte bättre än att Rhadi inte fått sitt programenliga startnummer utan tilläts starta med samma nummer som han hade i 10 000 - meters-loppet. Detta satte myror i huvudet på Abebe Bikila. Marocko hade tre man på "maran" och Abebe fick inte klart för sig att det var Rhadi som låg tillsammans med honom större delen av loppet. Han trodde att det var en av de andra marockanerna som hängde med och han väntade på att Rhadi skulle dyka upp längre fram. Därför sparade han på krafterna under de sista fem kilometerna och löpte inte fortare än nödvändigt. Han var beredd att lägga in ett extra kol om den marockanska storfavoriten Rhadi dök upp.

Den italienska läkaren som undersökte Abebe efter loppet hade bara ett ord som utlåtande: "Fantastico!" -88 i puls, ögonen klara, inga trötthetstecken och inte en enda blåsa på barfotalassens fötter. - Själv svarade Abebe på min fråga hur långt han skulle ha kunnat fortsätta i samma fart: 10-15 kilometer "ganano" (längre).

För mig själv var det ingen överraskning att Abebe Bikila vann. Jag hade förvarnat en del tidningsreporters, men de flesta vågade inte tro på tipset. En dansk tidning och finska Huvudstadsbladet hade reportage om maraton-loppets av mig tippade segrare några dagar innan tävlingen gick.

Träningen och förberedelserna för loppet?
Ja, först skall jag be att få tala om att jag sällan har arbetat med en bättre adept. Viljestark och träningsvillig. Han har sysslat med idrott under ett par års tid. Spelat basketboll och löpt 5 000 och 10 000 några gånger. I årets militär- mästerskap placerade han sig på 2:a plats i maraton på tiden 2 timmar 37 minuter, vilket var personligt rekord när jag tog hand om soldaten för specialträning.
Nu började en med sikte på olympiaden upplagd träning. Alla olympia-kandidater fick speciella träningsprogram och i fortlöpande veckotävlingar fick de visa upp sin form. Under de sista två månaderna före olympiaden drogs de bästa tillsammans på ett träningsläger där det kördes hårt med två träningspass om dagen.
På ett tidigt skede såg jag att långdistanslöparna var de som hade största förutsättningarna och jag koncentrerade mig speciellt på deras träning. För sprintarna hade jag en amerikan - Leroy Walker- som hjälpte mig med träningen. Två i Sverige GCI-utbildade etiopiska instruktörer arbetade också speciellt med sprinters och medeldistanslöpare.
Terränglöpningspass på 1-1½ timma ingick dagligen i träningen för "långskubbarna", men inte något vanligt lunkade i terräng. Tempo-körning, tempo-körning och åter tempo-körning. 4-500 meters rusher i högsta fart i fina uppförslut omväxlande med något lugnare löpning emellan.
Samma sak när det gällde ban-träningen. Tempo! 6-8 1 500 meterslopp, till att börja med på 4,20-4,25 och senare pressade tider. Likaså kunde de få löpa på bana under 30-40 minuters tid med omväxlande tempo-körning; ibland full fart i kurvorna, ibland på långsidorna. Väglöpning högst två gånger i veckan och på distanser som ökades undan för undan. Bastubad två gånger i veckan ingick i träningen samt massage endast efter väglöpningarna.

Här nedan maratonlöparnas väglöpning med tidtagning:
18/6 20 km ingen tidtagning
23/6 25 km ingen tidtagning
28/6 32 km på 1.45,00 (3,13 min/km)
30/6 32 km på 1.46,30 (3,16 min/km)
8/7 36 km på 2.00,45 (3,32 min/km) mycket uppför
25/7 42 km på 2.21,23 (3,21 min/km) uttagning för OS, mycket uppför
5/8 32 km på 1.42,16 (3,10 min/km)
20/8 20 km på 1.02,15 (3,07 min/km) i Rom
26/8 20 km på 1.01,30 (3,05 min/km) i Rom
30/8 20 km på 1.01,45 (3,05 min/km) i Rom
4/9 20 km på 1.01,05 (3,03 min/km) i Rom
10/9 42.195 km (maratonloppet) på 2.15,16,2 (3.12,4 min/km)

Under den månad vi låg i Rom innan dagen för maratonloppet, fick mina två maratonlöpare springa delar av maratonbanan 4-5 gånger 20 km åt gången. Ibland första delen av banan, senare mittendelen och ett par gånger de sista 20 kilometrarna. På så sätt kunde de banan, kände till alla svårigheter och behövde aldrig tveka om banans sträckning.
Jag lät dem springa omväxlande med och utan skor. Själv satt jag bakom i bil och studerade stil, fotisättning och räknade steghastigheten. Min bror Arne satt i en andra bil och studerade Abebe Wakjira, som alltid blev efter från början.
Det visade sig att Abebe Bikila förlorade 5-6 steg per minut med skor och stilen blev inte lika fulländad som när han sprang barfota.

Efter ett par sådana försök beslöt vi oss för att de båda skulle springa barfota i maratonloppet. Tävlingen gick på kvällen och därför bortföll risken med het asfalt. Efter det beslutet fick de jämt och ständigt löpa barfota för att träna upp fotsulorna. Även i Olympiabyn fick de gå omkring utan skor.
Ända tills tre dagar före maratonloppet fick de båda löparna träna dagligen. Tidigare två gånger om dagen, men under sista veckan nedskuret till ett träningspass per dag. Omväxlande på idrottsplatsen, i terräng och på maratonbanan.
Under träningsperioden i Rom lade jag ofta in snabbhetsträning. 400- och 1 500-meterslopp med några minuters vila mellan varje lopp samt 5 000 meter vid ett par tillfällen. - 14,36 på 5 000 meter gjorde han barfota utan att förta sig. Det är inte så dåligt för en maratonlöpare!
På själva tävlingsdagen fick Abebe Bikila order att ta det relativt lugnt de första 25 kilometerna och tittar man på mellantiderna i detta världens snabbaste maratonlopp, så framgår det tydligt att han till punkt och pricka följde instruktionen. Här nedan de offentliga mellantiderna för loppet:

- 5 km 15,35 min = 15,35
- 10 km 31,07 min = 15,32
- 15 km 48,02 tim = 16,55
- 20 km 1.02,39 tim = 14,37
- 25 km 1.20,47 tim = 14,08
- 30 km 1.34,29 tim = 13,42
- 35 km 1.50,27 tim = 15,58
- 37 km 1.57,58 tim = 7,31
- 42.195 km 2.15,16,2 = 17,18

De flesta av storfavoriterna blev mer och mer på efterkälken på grund av den hårda farten mellan 20 och 30 kilometer. Rhadi var den ende som kunde följa med, men även för honom blev farten för hög, vilket visade sig när han släppte direkt då Abebe Bikila drog på i en spurt den sista kilometern. Han hade inte en chans.

Efter loppet frågade jag den lyckliga triumfatorn hur det kändes när Rhadi (som han då inte visste var Rhadi) började att sacka efter. - När jag innanför stadsmuren drog på litet så hörde jag mindre och mindre av de klapprande fotstegen bakom mig, sa Abebe, och när jag ökade farten ytterligare försvann ljuden. - Det var onödigt för mig att vända mig om och se efter, fortsatte han, för har man hört dessa sultramp bakom sig under en timmas tid så vet man vad det betyder när de tonar bort. Glad var jag. Inte för att jag var rädd för en spurtuppgörelse, men det kändes skönt att bli av med den envise marockanen. Och tack major Onni för vad du har gjort!

Själv var jag överlycklig över Abebes seger som betyder så ofantlig mycket för mitt fortsatta idrottsarbete i Etiopien, men jag måste säga att min glädje var lika stor över Abebe Wakjiras sjundeplacering. Han är 39 år och innan vi lämnade Addis hade han 2.30,26 som bästa tid på maraton, vilket för all del inte är så dåligt och på den tiden blev han 2:a efter Bikila i uttagningsloppet. En del personer tyckte att det var onödigt att ta honom med till Rom, men jag protesterade och framhöll att han inte var färdigtränad. Ge mig en månad ytterligare och ni ska få se att han blir bra. Han är gammal och behöver längre tid för att komma i form.
Under hela träningstiden i Rom steg hans formkurva, precis som jag hade förutsett och när maratonloppet gick var han på toppen av sin förmåga. Han har alltid haft svårt att hänga med i hård utgångsfart i motsats till Abebe Bikila och även i Rom-loppet tog han det försiktigt i början. Kanske litet för försiktigt! Efter hand avancerade han mot täten och passerade flera av favoriterna. Även han hade gott om krafter kvar efter loppet och han erkände att han nog tagit det i försiktigaste laget de första 20 kilometrarna.

Tyvärr måste jag lämna två av mina bästa löpare hemma på grund av sjukdom. En maratonlöpare - förresten den som vann militärmästerskapet i maraton i våras där Abebe Bikila blev 2:a - samt en mycket god 10 000-meterslöpare.
Maratonlöparen, Besha Teklu, hade med säkerhet inte gjort ifrån sig så bra som Abebe Bikila, men han var betydligt bättre än 7:an Wakjira.

Om 10 000-meterslöparen måste jag berätta en historia. Han var klar för Rom. En dag när vi låg på träningslägret, skulle samtliga in till Addis för utprövning av olympia-dressen. De fick busspengar för den 50 kilometer långa färden och allt var gott och väl. Några dagar senare insjuknade Wami Berede, den bästa
10 000- meterslöparen, i en svår förkylning som höll honom sängliggande i över en vecka. Det var verkligen otur, i och med detta var ett av mina triumfäss borta. Någon tid senare fick jag höra att han i stället för att ta bussen till Addis för uniformsprövning, hade han sprungit hela vägen fram och åter: 100 kilometer! Han hade gjort det i bästa välmening och, som han trodde, genom detta 100-kilometerslopp träna upp konditionen ytterligare. I stället spolierade han sina chanser. Det träningsprogram som jag hade lagt upp var mycket hårt i och för sig och att springa 100 kilometer på en dag, lördag, då han enligt programmet skulle ta det lugnare än övriga veckodagar, var ju rena vanvettet! Detta var säkert även anledningen till förkylningen som han ådrog sig.

För att återgå till Abebe Bikila så vill jag tala om att han är inbjuden att tävla på ett flertal platser: Spanien, Argentina, Japan (två inbjudningar), Belgien, Tjeckoslovakien m.fl. platser. Det är omöjligt att acceptera alla inbjudningar, men 3-4 tävlingar utomlands kommer han att deltaga i under det kommande året.
Eftersom han är bra på alla distanser från 5 000 och uppåt så ser jag helst att han ställer upp i en del tävlingar på kortare distanser samt högst två maratonlopp nästa år. Det är möjligt att vi även kommer till Sverige!

Abebe Bikilas seger har i allra högsta grad öppnat möjligheterna för det fortsatta idrottsarbetet i Etiopien. Intresset för idrott och speciellt långdistanslöpning har ökats väsentligt efter triumfen i Rom-olympiaden och nu är det inte längre svårt att få pojkarna att träna. Vi ser med gott hopp fram emot de stora uppgifterna: Afrika-olympiaden 1962 och Tokyo 1964.

Källa: Duvbo IK Årsskrift 1960.

Ansvarig utgivare: Ulf Niskanen
Webbansvarig: Tom Niskanen