Startsida           Konakta oss           Om oss

Ulf Niskanen är född 20:e September 1952 i Solna. Son till Erik och May Niskanen, brorson till Onni.

Min farbror från Afrika.

Jag minns när jag var liten i slutet på femtiotalet och bodde på Erik Sandbergsgatan i Solna. På hösten, lagom till min födelsedag i september brukade Onni, min farbror från Afrika komma hem och bo hos oss ett tag. Då brukade han trolla på mina kalas. Han var fantastisk!

Han kunde svälja fimpar, brinnande tändstickor, bomull och allt möjligt och sedan skölja ner det med ett glas vatten. Sedan drog han ut en många meter lång tråd ur munnen…

Äta glas kunde han också, men det bästa var nog ändå på kvällen när jag låg i sängen och han kom in och satte sig på sängkanten och berättade om sina äventyr i Etiopien. Vilka historier! Nödlandningar med flygplan, jakthistorier, krokodiler… åh vad jag tyckte om hans berättelser. Det roliga är att jag nu efteråt får höra samma historier igen av andra personer som var hans vänner och med bara små skillnader och olikheter. Det tyder på, tycker jag, att han sa som det var. Han behövde inte fantisera eller ljuga om sina äventyr.

En historia som sitter kvar i mitt huvud är när han var ute och jagade med några andra. Jag tror det var Karl-Gustav Forsmark. Jakten hade inte gått så bra men de beslutade att sova över i en liten hydda utan dörr… Tidigt i gryningen vaknar Onni med en olustig känsla och får syn på en lejonhona som står mitt i dörröppningen och stirrar på honom! Geväret stod lutat mot väggen utanför och utom räckhåll. Det var nog många långa sekunder för Onni innan lejonet vände och gick därifrån.

I samma veva kan jag minnas en historia om Onni och två av hans vänner som var på jakt och som stannar för att svalka sig och ta en simtur i en flod. Onni och en av de andra kliver upp ur vattnet för att torka sig när den tredje som är kvar i vattnet blir angripen av en krokodil. Som tur var inte en fullvuxen men ändå! De tar sina vapen men törs inte skjuta av rädsla för att träffa fel… Till slut lyckas han komma loss med hjälp av en kniv…

En annan berättelse som jag minns och som jag hört andra prata om är när han var ute och flög med en vän och krockade med en fågel. Spetsen på ena propellern gick av och de var tvungna att nödlanda i bushen.

De fick vandra till fots i tre dagar innan de kom fram till en by där de fick hjälp. De var så uttorkade att de inte kunde prata utan fick peka på munnen för att visa att de var törstiga. Med proviant gick de tillbaka till planet och filade till propellern så det blev balans igen. Hur lång tid det tog minns jag inte men det måste ha tagit dagar. Sedan kunde de flyga vidare mot nya äventyr.

Ja, sådana historier blev jag uppväxt med och den här sidan är ju till minne för Onni så jag hoppas att ni är många som vill bidra med utvecklingen av denna sida. Kom ihåg att ingen historia är för obetydlig utan fatta era pennor och skriv!

Ansvarig utgivare: Ulf Niskanen
Webbansvarig: Tom Niskanen