Startsida           Konakta oss           Om oss
1910-1946, Finland och Sverige

1946-1984, Etiopien

Meritlista

Griftetal

1910-1946, Finland och Sverige

Den 27 november 1987 fick Onni Herman Niskanen postumt Henry Dunants medalj och diplom för sina enastående insatser i Etiopien under nästan fyrtio år. 3 år och 8 månader efter sin död.

Han dog den 20 mars 1984 och ligger begravd i familjegraven i Solna kyrka. Marianne Sautermeister, Onnis brorsdotter som är en av de första kvinnliga prästerna i Sverige höll minnesgudstjänsten.
Här vilar Onni, i Solna dit han kom som treåring 1913...

Familjen Niskanen som bestod av fadern Herman, modern Hulda, storebror Wäinö, Onni och lillebror Erik, hade fullt bestyr med att få med sig allt bohag och bagage som skulle lastas på båten till Stockholm. När "alla" var på båten och den hade lämnat kajen upptäcktes att lille Erik, tre veckor gammal, inte var med... Man hade glömt honom sovandes i en korg på diskbänken i den lämnade lägenheten. Båten vände och Erik blev återförenad med sin familj.
1915 föddes en broder till som döptes till Arne. Han blev långt senare konditor och han var den som introducerade Schwarzwaldtårtan i Sverige.

I Solna bosatte sig familjen på Råsundavägen. Lägenheten hade utsikt över Råsunda Stadium och bröderna brukade sitta på taket och titta på fotboll på stadion. Sedan flyttade man till Tottvägen 1 i hörnet av Råsundavägen och därefter till Vintervägen.

Onni: "Jag var väl en grabb i vanlig ordning. Vi var fyra bröder i familjen. Jag var alltid pigg, aldrig ledsen. När skolan var slut för dagen var jag alltid ute och skaffade olika jobb som jag kunde tjäna lite pengar på. Det här var på 20-talet och ekonomin var inte så bra, även om min pappa alltid hade jobb. Eftersom jag hade en massa intressen och hobbyn som jag ville syssla med fick jag skaffa mig pengar själv till det. Jag samlade frimärken. Jag byggde radio. Redan när radion var ny byggde jag en kristallmottagare. Sedan hade jag alltid överraskningar till familjen till helger och jul. Jag kunde köpa lite extra mat eller cigaretter eller nåt sånt. Jag tyckte det var roligt."

Onni började tidigt med sport och scouting. 1928 gick han med i Huvudstad IS men lämnade snart klubben då de satsade mest på boxare på den tiden.

Han anslöt sig istället till Sundbybergsklubben Duvbo IK. Det var enligt Onni själv en fin kamratklubb och en duktig löparklubb som åkte land och rike runt för att springa terränglöpningar och som ofta vann.

Onni var en skaplig medeldistanslöpare men hans bästa grenar var nog terränglöpning och orientering. Han blev Duvbo trogen hela livet och brevväxlade med sina gamla klubbkamrater ända fram till sin död.

1936 skickade Sverige tillsammans med 22 andra länder deltagare till Olimpiada Popular i Barcelona. Många länder bojkottade Hitlers OS i Berlin och skickade sina deltagare till Spanien i stället.

Det var 12 man som blev avvinkade på centralstationen i Stockholm. Onni var med och skulle springa medeldistanslopp. När truppen anlände till Paris fick man veta att inbördeskriget hade utbrutit i Spanien, så tyvärr var det bara att återvända hem.

1936 gifte sig Onni med Britta Björk. Det blev ett kortvarigt giftermål som varade knappt ett år och som tog slut när Britta gav Onni ett ultimatum: "Mig eller sporten"

1937 blev Onni President i Duvbo IK

Han hade jobbat som typograf men sadlade om till det militära. 1939 anmälde sig Onni och hans tre bröder till de frivilliga styrkorna från Sverige till att hjälpa Finland under "vinterkriget". Ingen av bröderna har velat prata så mycket om den här tiden.

I Duvbo IK:s årsskrift från 1940 kan man läsa (citat):
Tips-skojare i farten.
Den kväll när Onni avreste som frivillig till Finland var perrongen på Centralen fylld av folk. Det var idrotts- och arbetskamrater som hade samlats kring den kupé där Onni hade tagit plats. Beaktansvärt var det ett stort antal av det täcka könet, som med ansiktena hopskrynklade i mer eller mindre bekymrade veck, vandrade omkring. Av Onni syntes ej mycket, för han var formligen begravd i en hög av paket med magvärmare, kexpaket, skorppåsar, fickknivar o. dyl. (Den del av gåvorna, som ej frivilligkåren hann förbruka lär ha reserverats för vår neutralitetsvakt.) Mitt i villervallan tycktes en folkräkning äga rum. Förklaringen kom senare. En tippningstävlan hade nämligen utlysts inom klubben om hur många av Onni Blåskäggs flammor skulle våga sig ned. Vinnaren hade 12 Rätt. Nog sagt.

Den femte november 1941 blev Onni alvarligt skadad av splitter från ett ryskt pansarvärns kanon. Så här berättade han själv för Aftonbladets reporter den 25 januari 1942:

Onni: "Jag hade just inspekterat min andra kulsprutegrupp och var på väg till den första, den mittemot Ekön när utan föregående varning en rysk pv-kanon började "spela upp". Jag uppfattade bara det karakteristiska ljudet vid avfyrningen, så slängde jag mig handlöst till marken. En enda tanke malde i huvudet. Det var "bort från den farliga platsen, innan nästa skott kommer". Först när jag skulle resa mig upp och springa märkte jag, att jag inte kunde stödja på det ena benet. Samtidigt kände jag smärta i ryggen och blödde i högra handen. Splittret hade "gjort sitt". Jag var sårad."

Onni fick åka hem till Sverige för att vila upp sig. Det här betydde slutet för hans idrottskarriär som aktiv.

På julafton 1943 gifte Onni sig med Mary Jakobsson.

Tillsammans med Wäinö och Erik startade han reklambyrån "Bröderna Niskanen". Den låg på Erik Sandbergsgatan i Solna.

1/11 1946 blev han utnämnd till Major. Han hade studerat till Idrottsinstruktör på GIH 1946 när han fick ett telefonsamtal från General Viking Tamm: "Vill du åka till Etiopien?"

Ansvarig utgivare: Ulf Niskanen
Webbansvarig: Tom Niskanen