Startsida           Konakta oss           Om oss

Ulf Niskanen är född 20:e September 1952 i Solna. Son till Erik och May Niskanen, brorson till Onni.

Onnis träningsmetod - Stockholm maraton 1981

På nyåret 1981 gav jag och David, en kollega ett nyårslöfte: att springa Stockholm maraton. Vilket vansinne! Vi försökte att peppa varandra men efter ett par joggningsförsök gav David upp och där stod jag ensam i Uppsala- slasket med blöta löparskor. Det var nog mycket nära att jag också gav upp men en dag när jag besökte mina föräldrar, Ecke och May så var Onni där.

Naturligtvis kom vi att prata om mina träningsbekymmer och självklart ville Onni hjälpa mig med ett träningsprogram. Nästa dag satte vi oss och han skrev ner ett komplett program som skulle hjälpa mig att klara av ett maratonlopp.

När jag gick därifrån med pappren under armen så kände jag mig redan som en vinnare! Hans ord ringde fortfarande i mina öron: tre mil kan vem som helst springa, men fyra… Ni ska veta att vid den här tiden så var jag en storrökare och kunde inte springa tre kilometer utan att stanna och hämta andan.

Onnis råd var att jag skulle gå, jogga och gå en runda på tre kilometer tre gånger i veckan i åtta veckor. Sedan mätte jag upp tre olika sträckor. En lätt sträcka på 2 km, en lagom på 4 km och en hård på 6 km. När 6 km började kännas bra så ökade jag till 4,6 och 8 km o.s.v.

Herregud! På några månader var jag uppe i 20 km och jag glömmer aldrig en kväll när jag upptäckte att jag befann mig 10 km utanför Uppsala och hit hade jag tagit mig på mina egna ben… En gång i månaden skulle jag göra ett långpass och ta ut mig ordentligt, annars skulle jag aldrig springa med mer än max 80 % av min kapacitet.

En annan viktig sak Onni poängterade var att jag alltid skulle öka farten i alla uppförsbackar. Det är psykologiskt sade han, då övervinner du känslan av att det är jobbigt och då springer du ifrån alla motståndare.

De sista veckorna var det mycket intervallträning för att få upp snabbheten. Ruscha 50 m, jogga 50 m o.s.v. hua, det var jobbigt…

På åtta månader så tränade jag upp mig med hjälp av Onni så att jag sprang Stockholm maraton på tre timmar och trettiosju minuter.

Mitt mål var att klara tretimmarsgränsen men efter halva loppet slog jag följe med en man, Stig Hermansson (till höger i bilden) från Nornäs i Dalarna, en brandman som sprang sitt tolfte maratonlopp och vi började prata med varandra. Han tyckte att jag skulle strunta i tiden, bara springa på och se till att jag genomförde loppet och mådde bra når jag kom i mål. Han hade rätt.

Jag kom i mål och var mycket glad och stolt.

Det roliga var att jag senare av en händelse träffade Stig igen 25 år senare.

Min nuvarande sambo Ingrid bodde i Nornäs på 80-talet och för ett par år sedan åkte vi förbi där och hälsade på några av hennes gamla grannar… just det: Stig!

Världen är liten…

Tack Onni och Stig!

Ansvarig utgivare: Ulf Niskanen
Webbansvarig: Tom Niskanen