Startsida           Konakta oss           Om oss
Följande är en artikel publicerad i Runner's World nr. 11 DEC 08/JAN 09 och återges här med tillstånd.

Följande är en artikel publicerad i Runner's World nr. 11 DEC 08/JAN 09 och återges här med tillstånd.

Text: Ulf Wickbom

Det började på 2000 meters höjd i Etiopien. Där lades grunden för den afrikanska dominansen inom långdistanslöpning. Men med i bilden fanns också svensken Onni Niskanen. Han fostrade de första talangerna till internationella stjärnor. Abebe Bikila tränades med Niskanens erfarenheter från Duvbo IK, GIH och Vålådalen. Den svenska breddidrotten blev modell när Niskanen organiserade Etiopiens skolor och statliga verksamheter.

Det framgår av en nu bok om barfotalöparen Abebe Bikila. Den är skriven av den brittiske utrikeskorrespondenten Tim Judah. Han har gjort omfattande research och blev alldeles uppenbarligen fängslad av Onni Niskanen, idrottsman, officier, äventyrare och kvinnokarl. Niskanen ingick i den svenska biståndsinsatsen i Etiopien, som startades på 1940-talet och uppgick till närmare 700 personer.

En av Niskanens etiopiska kollegor, Bellete Ergetie, bor nu med sin svenska hustru Barbo i Sverige. Han utbildades tillsammans med Niskanen till gymnastikdirektör på dåvarande GCI i Stockholm. Niskanen blev tränare åt långdistanslöparna i kejsaren Halie Selassies livvaktsstyrka. Bellete Ergetie fick flygvapnets sprinters på sin lott.

"Eftersom jag måste visa dem hur de skulle göra, blev jag en ganska bra sprinter själv", minns han med ett skratt. Han sprang 10,5 sekunder på 100 meter och var nära att kvala till OS i Rom 1960. Då skulle han också bli ledare för den etiopiska truppen. Men så blev det inte. Efter diverse konflikter blev svensken Niskanen ledare. När etiopierna klagade hos kejsaren själv, svarade denne: "Han mer etiopier än ni!"

Niskanen var rätt man. Han hade inte bara tränat sina talanger. Han hade i många år arbetat för att få in det lilla, fattiga landen Etiopien i den internationella idrotten. Han ackrediterades till OS i Helsingfors 1952 (som journalist för Ethiopian Herald) och bevittnade Emil Zatopeks tre segrar i 5000, 10 000 meter och maraton. 1956 deltog etiopiska löpare i OS i Melbourne, men med blygsamma resultat.

Genombrottet kom i Rom 1960. Arrangörerna hade gestaltat maratonloppet som en bladning av gladiatorspel och Verdi-opera. Banans sista kilometer följde den gamla härvägen Via Appia Antcia. Var tionde meter stod en uniformerad bersagliere med en fackla i handen. Den spred sitt fladdrande sken över de antika ruinerna i fonden.

En journalist beskrev dramatiken: "Den lilla mustachprydde, brunhyade mannen springer så lätt att hans fötter knappt rör vid marken. De andra löparna har försätt sig vid vätskekontrollen med blåbärsdryck, druvsocker och andra energitillskott. Men Abebe avstår från förfriskningar… Via Appia Antcia är kantad av folkmassor på båda sidor. Kvinnor knäfaller och gör korstecken när löparna flyger förbi, som andar i natten."

"Det finns normalt inga plötsliga generationsväxlingar i idrotten", skev Robert Parienté, journalist på den franska sporttidningen L'Equipe. Nya stjärnor kommer sällan från ingenstans. Men detta var ingen vanlig kväll i idrottshistorien. Med bara några kilometer kvar av loppet gick den nästan helt okände Abebe Bikila upp i ledningen. Han vann på 2.15, 8 minuter under Zatopeks OS-rekord från 1952.

Niskanen hade beordrat segerrycket vid en symbolisk plats. Där stod en obelisk, som Mussolinis soldater hade tagit som krigsbyte i det beryktade kriget mot Etiopien 1935. Etiopien hade fått sin revansch. Det svarta Afrika hade fått sin första guldmedaljör i OS. En nästan helt okänd löpare utan skor hade kommit från ingenstans och slagit världen med häpnad.

OS i Rom hade tre stora namn. Wilma Rudolph från USA knep de tre guldmedaljerna i sprinterloppen och vann allas hjärtan. Livio Cerutti tog guld på 200 meter och etablerade modet att löpa i solglasögon. Men Bikila blev legend, eftersom han upprepade sin triumf i Tokyo fyra år senare, trots att han hade opererats för blindtarmsinflammation bara sex veckor tidigare.

Hans liv och karriär rymde allt: En fattig uppväxt, genombrott och berömmelse, innan han föll offer för uppmärksamheten och allt mer ägnade sig åt sprit, kvinnor och snabba bilar. Bikila råkade ut för en bilolycka, blev förlamad och dog 1973. Men han kommer bli ihågkommen som den förste i en lång rad löpare från Etiopien, Kenya och andra östafrikanska länder.

Det finns många förklaringar till denna dominans på långdistans. Barnen springer ofta många kilometer till och från skolan. Löparna har möjlighet att träna på hög höjd. Idrotten är ett sätt att försörja sig. Men utan Onni Niskanen hade Abebe Bikila, Mamo Wolde och de andra genombrottsmännen förblivit talanger på hemmaplan. Niskanen kom med nya träningsmetoder. Han organiserade idrotten i landet. Han matchade målmedvetet sina löpare till internationell klass.

Niskanen föddes 1910 i Helsingfors. Men redan 1913 flyttade familjen till Stockholm. Onni och två av bröderna ägnade sig helhjärtat åt idrott. Onni skulle hela livet vara en eldsjäl inom Duvbo IK. Han var duktig långdistansare med 34 minuter som bästa tid på 10 000 meter. Det räckte sällan, när det blev landskamp mot Finland i terränglöpning. Enligt Tim Judahs bok började Onni Niskanen då fundera på andra träningsmetoder. Det är möjligt att det svenska begreppet "fartlek" utvecklades av Niskanen. Denna form av löpning i växlande tempo blev känd, när Gunder Hägg tränade hos Gösta Olander i Vålådalen. Niskanen kan ha varit först. Oavsett vem som var först, införde Niskanen den svenska modellen för breddidrott i Etiopien. Skoltävlingar ökade intresset för idrott och vaskade fram talanger, som sedan kunde utvecklas.

Tim Judah berättar på ett övertygande sätt, att Bikila aldrig hade lyckats utan Niskanen.

Niskanen gick ut som frivillig i Finlands båda krig mot Sovjetunionen 1934-44. Han kom sedan till Etiopien, när kejsare Halie Selassie sökte utländskt bistånd och inte ville bli beroende av någon stormakt. Sverige hade ända sedan 1920-talet haft missionärer och biståndsarbetare i landet. Nu inleddes en stor satsning på att utveckla Etiopiens förvaltning, försvar och utbildningssystem.

I mitten av 1950-talet var Bikila soldats i kejsarens livvaktsstyrka. Han var då mest intresserad av fotboll, som spelades barfota. Men Niskanen såg att ynglingen hade kapacitet. Bikila brukade ofta komma springande från hemmet 20 kilometer från Addis Abeba på morgonen och sprang sedan samma sträcka hem på kvällen. Ett träningsschema som återges i Judahs bok berättar om veckomängder på 15-20 mil, fördelade på intervaller, backträning och långpass på ända upp till 50 kilometer. Niskanen insisterade att Bikila skulle sätta kvalitet framför kvantitet. Bikila tycktes ha kapacitet för allt.

Judah har grundligt satt sig in i maratonlöpningens innersta hemligheter. Hos maratonexperten Alain Lunzenfichter hittade han ett resonemang om maratonloppets två delar. Fram till 30 kilometer gäller det att ha kapacitet (stamina), dvs förmågan att hålla hög fart utan att bränna ut sig. Efter 30 kilometer handlar det bara om uthållighet (endurance), förmågan att tåla smärta. Mera poetiskt kan dessa två halvor kallas för prologen och monologen.

Bikila var ett fenomen i förmågan att löpa som om trötthet och smärta inte existerade. Han beundrades också för sin talang att sluta sig och koncentrera sig totalt på sin egen löpning under ett lopp. Han behövde nästan aldrig vända sig om för att hålla koll på konkurrenterna. Han visste nästan instinktivt var de fanns.

Onni Niskanen bidrog med metoder, disciplin och organisation för att allt detta skulle komma till sin rätt. Av bilderna i boken framgår att han också var utrustad med en lekfull humor och en aldrig sviktande omsorg om sina adepter. Bikila fick massage efter varje träningspass. Ett foto visar bilden av Niskanen som tvättar Bikilas snart världsberömda fötter.

Bellete Ergeties hustru Barbro har öppnat ett antikvariat i Sörmland. En bokmässa äger rum i september varje år. I år kom Onni Niskanens brorson Ulf med en packe av Tim Judahs böcker. Nästan 50 år efter den magiska natten i Rom hölls releaseparty Mellösa. Legenden lever, eller ska vi säga legenderna? Judahs bok handlar om både Bikila och Niskanen.

Ansvarig utgivare: Ulf Niskanen
Webbansvarig: Tom Niskanen