Startsida           Konakta oss           Om oss

Detta är en artikel publicerad i Hemmets Journal 1980, skriven av Tord Wallström.

Visst minns ni "barfotalöparen" Abebe Bikila? Han vann tack vare en svensk!

För första gången stod Afrika på segerpallen i OS. Det var Bikila, den otrolige maratonlöparen som tog hem guldet både 1960 0ch 1964 - den senare gången helt otränad efter en blindtarmsoperation! Bikila blev hjälte - men lite av glansen föll också över Onni Niskanen från Solna som varit hans outtröttlige tränare…
Text: Tord Wallström

Det var presskonferens i Rom före Olympiaden 1960 och någon frågade svensken Onni Niskanen, det etiopiska lagets tränare, vem han trodde skulle vinna maratonloppet.
-Det blir Abebe Bikila, svarade Niskanen. Och det var inte bara som han trodde, han var alldeles säker på det.

Dagen efter sprang Bikila i mål efter ett barfotalopp som säker vinnare på tiden 2.15.16.2. Onni Niskanen, 71 år, är en av de mest kända Etiopien-svenskarna och har hunnit med mycket under sina 35 år i Afrika, där hans huvuduppgift under de senaste decennierna har varit att organisera och administrera biståndsinsatser. Men mest känd är han nog ändå som den oövervinnelige maratonlöparen Abebe Bikilas tränare. Därmed är han också mannen som förde Etiopien till den olympiska segerpallen och banade vägen för hela Afrika i olympiasammanhang. När Bikila vann maratonloppet i Rom var det en sensation - stjärnidrotten hade ditintills varit en affär för de rika i-länderna, men nu fick Västerlandet börja vänja sig vid att se allt flera afrikaner på både löparbanorna och prispallen.

Mamma var värmländska

Onni Niskanen är, som man kan förstå av namnet, född i Finland, men hans mor var värmländska och han kom till Sverige redan vid tre års ålder. Det var 1913, just före ryska revolutionen och Onni växte upp i Solna. År 1939 gick både han och hans tre bröder ut som frivilliga i finska vinterkriget och 1941 gick han ut en gång till. Han kämpade i en granatkastarpluton vid Hangö, då han skadades och hamnade på sjukhus bara några veckor före krigsslutet. Ena foten var totalt mosad och en granatskärva måste lämnas kvar.

Onni gick på kryckor och med käppar i något år och trodde först att det var definitivt slut på idrottandet. Men så tog han fasta på vad en läkare sagt att "det beror på dig själv", började träna idrott igen och inte haft några större obehag av sin fot - fastän den ser väldigt konstig ut på röntgenplåtar.

Onni var idrottsofficer vid Svea Livgarde, då han fick erbjudandet att flytta till Etiopien. Svenska officerare hade utbildat etiopiska officerare redan före kriget. 1946 byggde Carl Gustaf von Rosen och andra svenskar upp det etiopiska flygvapnet och svenskar fungerade också som lärare vid Livgardets kadettskola och en poliskadettskola.

Det var mellan 600 och 700 svenskar i Etiopien, officerare, lärare, läkare, sjuksköterskor och gymnastikdirektörer. Onni tyckte att arbetsuppgiften verkade intressant, skrev på ett två- årskontrakt och reste dit tillsammans med sin nu bortgångna fru. Det var alltså 1946 - och sedan dess har Onni Niskanen blivit kvar i Etiopien. Med undantag av åren 1954-56, då han gick på Gymnastiska centralinstitutet, har han bara varit tillbaka i Sverige i korta perioder och det är under ett sådant besök vi träffar honom.

I två år var Onni idrottsofficer vid den kejserliga livvaktens kadettskola och idrottsinstruktör vid flygvapnet. Sedan övergick han till utbildningsdepartementet.
-Och det var ett fantastiskt stort intresse, berättar Onni, som var med om att starta både det etiopiska skolidrottsförbundet, riksidrottsförbundet och den etiopiska scoutrörelsen. I I början fick Onni ibland höra kritik över att han inte satsade på elitidrotten, men tiden var inte mogen. Inte förrän 1960, alltså, då Abebe Bikila kom springande på upploppet i Colosseum i Rom. Abebe var medlem av livgardet, där Onni hade hand om idrottsträningen. Fyra-fem pojkar satsade på maraton med siktet inställt på en olympiaseger.
Abebe Bikilas främsta tillgång var hans oerhörda viljestyrka: - Han ville aldrig se någon framför sig, säger Onni.

Abebe var 1.76 lång och hade en lätt kropp på 58 kilo, full med energi. Men han hade också förmåga att lyssna till råd. Från början sprang han kantigt och stötigt - med Onnis hjälp lärde han sig att flyta fram. Han hade för hög benföring, Onni lärde honom att ändra det och spara energi. Onni lade upp ett omväxlande träningsprogram och Abebe följde det perfekt. Det var så avpassat att han skulle nå toppen lagom till Rom-olympiaden. Problemet var att det inte gick att hitta några lämpliga skor. Abebe trivdes också bäst utan skor, gick barfota i Rom och sprang alltså barfota.

Goda vänner

Onni Niskanen följde folkhjälten Abebe världen runt och de blev mycket goda vänner. Vid Tokyo-olympiaden 1964 var han lika säker på vem som skulle vinna.
-Under träningslägret hade jag fått blindtarmsinflammation och till min förfäran fick Bikila samma symptom- också han måste opereras, det var akut. Och det just som han börjat komma i toppform. Vi kom till Tokyo och Bikila hade inte sprungit ett steg efter operationen, bara joggat.
Men då Onni tillfrågades av TV-sportens Sven "Plex" Petersson om vem han tippade som maratonsegrare svarade han återigen tvärsäkert: - Det blir Bikila!
Då kan du väl säga vilken tid han får? Raljerade "Plex".
-Javisst, sa Onni. Det blir 2.12.
Då Abebe kom in på Stadion och nådde målet klockades han för 2.12.11,2. Han vann med 4 minuter före tvåan. Och det var 34 dagar efter blindtarmsoperationen!

I Mexico-olympiaden 1968 vann en annan etiopier, som också tränat under Onnis ledning, Mamo Wolde. I München 1972 kom Wolde trea - trots att han hade skadat foten! I Montreal 1976 hörde Etiopien till de afrikanska stater som drog sig ur.

Finsk bastu

Abebe Bikila var ofta gäst hos Niskanen i Addis Abeba och gillade att bada bastu där - Onni har nämligen en äkta finsk bastu.
-Etiopiske industriministern ringde upp mig i Addis Abeba för en del år sen, berättar Onni. Han frågade: Mr Niskanen, har ni en sauna? - Javisst, svarade jag, det har jag haft i 15 år.
-Damn it! (Tusan också!) sa han. Det visade sig att han varit i Finland och talat med president Kekkonen under en middag. Kekkonen hade frågat: - Och hur är det med Mr. Niskanens sauna? Men den Etiopiska industriministern, som inte ens visste vad en sauna var, stod som ett frågetecken och naturligtvis retade det honom att Kekkonen visste mer om Etiopien än han. Onni Niskanen känner sig hemma i Etiopien nu, efter så många år.
-Men då vi reste dit visste vi just inte mer än vi hade läst i Nordisk familjebok. Vi hade med oss hela vårt hem dit, till och med en vanlig järnspis. Och vi hade tagit med oss två femkilos burkar honung - trodde inte att det fanns honung i Etiopien. Sen blev bagaget kvar i Djibouti eftersom det var strejk vid järnvägen och när vi äntligen fick det var det mesta genomdränkt av honung.

Årlig fest

Onni Niskanen har betytt mycket, inte bara för etiopierna utan också för den utländska kolonin i Addis Abeba. Han startade ett svenskt folkdanslag och ordnade 1946 en fest till förmån för Röda Korset. Kejsaren skänkte en ridhäst som första vinst i tombolan och behållningen blev 7000 dollar. Sen har den festen fortsatt och utökats, den omfattade till slut 29 nationaliteter och gav 350 000 dollar en lördag-söndag.

Biståndsarbetet har tagit allt mera av Onnis tid. I många år var han generalsekreterare för etiopiska Röda Korset och sedan 1967 är han verkställande direktör för ett utbildningsinstitut för lepra (spetälska) som är unikt och även driver sjukhus och klinik. Det stöds av svenska och norska Rädda Barnen samt av ett 20-tal länder. Sedan 1970 är Onni svenska Rädda Barnens Etiopien representant. Onni har hållit sig borta från politiken och yttrar sig inte gärna om den. Vill man fortsätta sitt arbete i ett land som Etiopien är ju detta också en förutsättning.

Förutom alla dessa större projekt är Onni Niskanen inblandad i mycket annat. Det kan gälla den DC-3a; som Lions i Sverige tidigare skänkt till Carl Gustaf von Rosens hjälpflygningar och som nu rustats upp och fått ny radioutrustning. Eller den sportaffär, som Abebe Bikilas efterlevande driver i Addis Abeba och som ska få bistånd av ett Lions-distrikt.

Abebe skadades i en bilolycka och satt länge i rullstol, innan han dog i inre blödning 1977, 44 år gammal. Han hade försörjt 16 personer, förutom hustru och fem barn också fyra adopterade barn och andra släktingar. De får nu bara en liten pension, men sportaffären kan förbättra situationen för dem.

Det satsas nu mycket bl.a. på undervisningen i Etiopien, berättar Onni. Landet har delats i byagrupper med lokala styrelser. Svältkatastrofen, som började 1973, har varit fruktansvärd och Onni har sett många skräckbilder i de drabbade områdena. Men sedan hjälpen strömmat till ser det ut att bli bättre. Massor av spannmål har kommit in, men transporterna är fortfarande en flaskhals och det behövs många bilar.

Onni har själv ägnat sig åt långdistanslöpning och har haft mycket glädje också av en del andra sporter: flygning och bilkörning. Han tog flygcertifikat och hade en tid ett eget flygplan. Och han har kört rally i tio år. Han har varit med om många äventyr med krokodiler, örnar och andra vilda djur. Men han ägnar sig fortfarande på fritiden åt att träna upp etiopiska maratonlöpare:
-Vi har sju-åtta väldigt bra löpare nu.

Ansvarig utgivare: Ulf Niskanen
Webbansvarig: Tom Niskanen